Om mig

Hej och välkommen till min sida! Att skriva är ett av mina stora intressen. Här skriver jag olika sagor och berättelser. Det kan handla om våra högtider, traditioner eller vardagliga händelser, oftast med hästar. Alla sagor/berättelser kommer att innehålla både påhitt men också det jag själv har upplevt. En del tar jag från min egen barndom och en del är bara från min egen fantasi. Ibland kommer jag att lägga till lite olika enkla recept och ibland blir det även illustrerat med någon bild eller teckning/målning som jag har gjort. Jag skriver korta kapitel och hoppas att du följer med mig in i sagan och berättelsernas värld. Besök även min andra blogg www.ingersdesign.blogspot.com där lägger jag upp bilder på det jag har designat eller saker som jag har gjort en make over på och en hel del annat som jag pysslar med. Tillägg: Tyvärr fungerar inte den bloggen för inlägg längre, därav enbart "gamla" inlägg kvar. Kram Inger

torsdag 3 november 2011

Vita damen visar vägen, kap 7

Albert, Rikard, Magda och Lillprinsen närmar sig försiktigt rökpelaren som de hade sett från andra sidan stranden. De ser skuggor röra sig längre fram mellan träden och de ser också vita damen vinka till dem att de kan gå närmare. Plötsligt ropar Magda till och springer fram till en dam vid elden, barnens mamma sitter där. Rikard springer också fram och kramar om mamma som ställer sig upp kramar om sina båda barn. Hon gråter tårar av glädje och håller hårt, hårt om barnen. Lillprinsen håller Albert i handen. Han spanar efter sin mamma men hon är inte där. Nu börjar lillprinsen gråta men han gråter inte glädjetårar han gråter för att han saknar sin mamma. Rikard och Magdas mamma ser lillprinsen och hon skyndar sig fram och tar honom i sin famn. Hon pratar lugnande och tröstar. När alla har lugnat ner sig sätter sig Albert och barnen runt elden för att försöka torka sina blöta kläder och Alberts vänner från slottet berättar. Det hade blivit ett virrvarr av soldater som skulle försvara slottet samtidigt som människorna i och utanför slottet sprang för att gömma sig. Många fanns fortfarande kvar på olika platser i skogarna och enligt rapporter hade kungens soldater fått förstärkning. Rikard tittade mot skogen för att se om vita damen visade sig. Men eftersom han inte såg henne så satte han sig närmare Albert och knuffade honom lite på armen. Albert tittade på Rikard. Rikard sade till Albert att han hade något han ville berätta men han ville att de skulle gå iväg en bit. De reste sig upp och Rikards mamma såg oroligt åt deras håll, men Albert log lugnande åt henne. När de kommit en bit bort från elden så berättade Rikard för Albert om vad som hade hänt när han såg kungens soldater från gömstället. Albert rynkade på pannan och lyssnade på vad Rikard berättade. Rikard frågade Albert vad han trodde det kunde betyda att vita damen inte ville att de skulle visa sig. Nu var det Albert som tog Rikard i armen och de gick ytterligare en bit bort. Albert hade känt vita damens närvaro och när de gick undan en bit till så kunde hon visa sig för dem så att de andra runt elden inte skulle se henne. Albert började försiktigt säga att vita damen säkert hade ett bra skäl till varför hon stoppade Rikard. Vita damen nickar och Albert fortsätter. Kanske kungens män skulle bli förhindrade om de såg att lillprinsen var med dem. Vita damen nickar ivrigt nu och Albert förstår att det var så det var. Om männen hade stannat så hade de blivit försenade för att hjälpa slottets soldater och de hade också måsta ta med sig lillprinsen för att försäkra sig om att han var säker och mer säker än med vita damen som vakt kunde inte lillprinsen ha det. Nu snurrade vita damen runt och klappade händerna. Albert förstod henne precis så bra som hon hade förstått att han skulle göra. Rikard kände sig också glad nu när han hade fått allting förklarat för sig och han blev lika glad som vita damen att han hade gjort som hon ville. Lillprinsen var säker eftersom han var med dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar