Vita damen visar vägen, kap 8

Mer och mer människor började samla ihop sig i skogen. Lillprinsen höll sig nära Rikard och Magdas mamma. Ännu hade ingen annan upptäckt att det var lillprinsen som fanns bland dem. Rikard och Magdas mamma var noga med att hålla sin mantel om lillprinsen. Det som var viktigt nu det var vad som har hänt med Kungen och Drottningen, hade fienden tagit över slottet och var lillprinsen liv i fara? Frågorna var många och av människor som slöt sig till gruppen i skogen så fick de höra att striderna hade varit hårda. Ingen visste hur det hade gått. Men plötsligt hördes vilda rop i skogen. Människorna samlades och snart kom det en ryttare som viftade glatt med kungens flagga. Han ropade att kungen hade segrat och de kunde alla bege sig tillbaka till slottet och byn. Alla hurrade och skyndade sig mot slottet. Senare på dagen samlades alla människor på sidan av vägen som ledde upp mot slottet för att hylla sin kung. Kungen kom ridande och framför sig i sadeln satt lillprinsen. När kungen såg Rikard och Magda stående vid sidan av vägkanten så stannade han framför dem. Kungen bugade och lillprinsen vinkade till de två räddarna. Rikard och Magda bugade och neg, de rodnade av den stora uppmärksamheten de fick men var också väldigt glada. När kungen hade ridit vidare upp mot slottet och människorna hade skingrat sig, då gick Rikard och Magda till slottets baksida. De letade efter vita damen och plötsligt fanns hon framför dem. Båda två försökte i mun på varandra att tacka henne men hon viftade glatt med handen. Och lika plötsligt som hon kom lika plötsligt försvann hon igen. Rikard och Magda var så glad att berättelserna om vita damen var sann, och nu var ingen av dem rädd för henne längre.