Vita damen visar vägen, kap 8

Mer och mer människor började samla ihop sig i skogen. Lillprinsen höll sig nära Rikard och Magdas mamma. Ännu hade ingen annan upptäckt att det var lillprinsen som fanns bland dem. Rikard och Magdas mamma var noga med att hålla sin mantel om lillprinsen. Det som var viktigt nu det var vad som har hänt med Kungen och Drottningen, hade fienden tagit över slottet och var lillprinsen liv i fara? Frågorna var många och av människor som slöt sig till gruppen i skogen så fick de höra att striderna hade varit hårda. Ingen visste hur det hade gått. Men plötsligt hördes vilda rop i skogen. Människorna samlades och snart kom det en ryttare som viftade glatt med kungens flagga. Han ropade att kungen hade segrat och de kunde alla bege sig tillbaka till slottet och byn. Alla hurrade och skyndade sig mot slottet. Senare på dagen samlades alla människor på sidan av vägen som ledde upp mot slottet för att hylla sin kung. Kungen kom ridande och framför sig i sadeln satt lillprinsen. När kungen såg Rikard och Magda stående vid sidan av vägkanten så stannade han framför dem. Kungen bugade och lillprinsen vinkade till de två räddarna. Rikard och Magda bugade och neg, de rodnade av den stora uppmärksamheten de fick men var också väldigt glada. När kungen hade ridit vidare upp mot slottet och människorna hade skingrat sig, då gick Rikard och Magda till slottets baksida. De letade efter vita damen och plötsligt fanns hon framför dem. Båda två försökte i mun på varandra att tacka henne men hon viftade glatt med handen. Och lika plötsligt som hon kom lika plötsligt försvann hon igen. Rikard och Magda var så glad att berättelserna om vita damen var sann, och nu var ingen av dem rädd för henne längre.  

Vita damen visar vägen, kap 7

Albert, Rikard, Magda och Lillprinsen närmar sig försiktigt rökpelaren som de hade sett från andra sidan stranden. De ser skuggor röra sig längre fram mellan träden och de ser också vita damen vinka till dem att de kan gå närmare. Plötsligt ropar Magda till och springer fram till en dam vid elden, barnens mamma sitter där. Rikard springer också fram och kramar om mamma som ställer sig upp kramar om sina båda barn. Hon gråter tårar av glädje och håller hårt, hårt om barnen. Lillprinsen håller Albert i handen. Han spanar efter sin mamma men hon är inte där. Nu börjar lillprinsen gråta men han gråter inte glädjetårar han gråter för att han saknar sin mamma. Rikard och Magdas mamma ser lillprinsen och hon skyndar sig fram och tar honom i sin famn. Hon pratar lugnande och tröstar. När alla har lugnat ner sig sätter sig Albert och barnen runt elden för att försöka torka sina blöta kläder och Alberts vänner från slottet berättar. Det hade blivit ett virrvarr av soldater som skulle försvara slottet samtidigt som människorna i och utanför slottet sprang för att gömma sig. Många fanns fortfarande kvar på olika platser i skogarna och enligt rapporter hade kungens soldater fått förstärkning. Rikard tittade mot skogen för att se om vita damen visade sig. Men eftersom han inte såg henne så satte han sig närmare Albert och knuffade honom lite på armen. Albert tittade på Rikard. Rikard sade till Albert att han hade något han ville berätta men han ville att de skulle gå iväg en bit. De reste sig upp och Rikards mamma såg oroligt åt deras håll, men Albert log lugnande åt henne. När de kommit en bit bort från elden så berättade Rikard för Albert om vad som hade hänt när han såg kungens soldater från gömstället. Albert rynkade på pannan och lyssnade på vad Rikard berättade. Rikard frågade Albert vad han trodde det kunde betyda att vita damen inte ville att de skulle visa sig. Nu var det Albert som tog Rikard i armen och de gick ytterligare en bit bort. Albert hade känt vita damens närvaro och när de gick undan en bit till så kunde hon visa sig för dem så att de andra runt elden inte skulle se henne. Albert började försiktigt säga att vita damen säkert hade ett bra skäl till varför hon stoppade Rikard. Vita damen nickar och Albert fortsätter. Kanske kungens män skulle bli förhindrade om de såg att lillprinsen var med dem. Vita damen nickar ivrigt nu och Albert förstår att det var så det var. Om männen hade stannat så hade de blivit försenade för att hjälpa slottets soldater och de hade också måsta ta med sig lillprinsen för att försäkra sig om att han var säker och mer säker än med vita damen som vakt kunde inte lillprinsen ha det. Nu snurrade vita damen runt och klappade händerna. Albert förstod henne precis så bra som hon hade förstått att han skulle göra. Rikard kände sig också glad nu när han hade fått allting förklarat för sig och han blev lika glad som vita damen att han hade gjort som hon ville. Lillprinsen var säker eftersom han var med dem.

Vita damen visar vägen, kap 6

Albert vadar ut i vattnet för att se hur djupt det är och hur botten känns. Han kommer tillbaka och säger att de måste följa strandkanten en bit till. Botten är så full av små stenar så det är lätt att de halkar om de försöker att ta sig över här. Efter en liten stunds vandring kommer de till en krök och just i kröken smalnar ån av. Albert går i igen och nu tycker han att det känns bättre. Albert tar lillprinsen på sina axlar och Rikard håller Magda hårt i handen. Sakta går de framåt i vattnet och känner sig ordentligt för var de sätter ner fötterna. Plötsligt ser Rikard hur Albert nästan försvinner helt under vattnet. Han kastar sig framåt och får tag i lillprinsen som börjar gråta. Albert kommer snabbt upp till ytan och trampar vatten för att inte sjunka igen. Albert tar sig sakta framåt och plötsligt känner han botten igen. Barnen står stilla och lillprinsen snyftar nu bara lite.  Vita damen rör sig oroligt mellan barnen och Albert. Rikard kan simma lite men han vet att Magda och lillprinsen inte kan simma. Albert funderar en stund men börjar röra sig mot barnen igen. Plums, så försvinner Albert igen men den här gången är han ännu snabbare upp till ytan och rör sig mycket fortare.  När han är framme hos barnen säger han att han inte kan simma men det gick ju bra att trampa vatten och ta sig fram på det sättet. Det är bara en kort bit som det är väldigt djupt. Albert säger åt Magda att klättra upp på hans rygg så ska han ta henne över djupet först och sedan kommer han tillbaka för att hämta lillprinsen. Rikard får vänta med lillprinsen så att han inte blir orolig. Rikard kan sist av alla simma över. Vita damen nickar gillande och Albert känner sig stärkt av hennes nick. Rikard hjälper Magda upp på ryggen på Albert och Albert säger åt Magda att hon måste blunda och hålla andan om hon åker under vattnet. Han ska säga till när de närmar sig djupet. Sakta rör sig Albert framåt och nu syns det att han är beredd på att det blir tvärdjupt. Precis när Albert känner att botten försvinner under fötterna sätter han igång att trampa vatten, nästan som en hund, samtidigt som han viftar med armarna. Snabbt tar sig Albert och Magda över djupet och Magda behövde aldrig hålla andan. Lättad klättrar hon ner från Alberts rygg. Albert vänder om för att gå tillbaka och hämta lillprinsen. Magda känner att hon får en kram av vita damen och hon känner att glädjen spritter i kroppen. De kommer att klara sig.

Vita damen visar vägen, kap 5

Rikard kisar mot skaran av ryttare som närmar sig, han ser kungens märke och är på väg att hoppa fram från sitt gömställe. Men plötsligt känner han hur vita damen trycker ner honom.  Rikard förstår att han måste ligga kvar i sitt gömställe. Men varför får han inte visa sig för kungens män? Rikard ser ryttarna galoppera förbi och efter en liten stund visar sig vita damen. Hon vinkar åt Rikard att komma fram. Rikard hjälper Albert, Magda och lillprinsen så att även de kan komma fram från sina gömställen. Ingen av de andra hade tydligen uppfattat att det var kungens män som red förbi. Rikard tittade undrande mot vita damen men hon skakade bara sakta på huvudet. Rikard hade inte tid att fortsätta att fundera på vad som kunde ha hänt, nu var det bråttom att fortsätta så att de inte blev upptäckta. De följer stigen i snabb takt. Lillprinsen är duktig och skynda sig så fort han kan, Magda håller sig hela tiden i närheten av honom och Albert skyndar på sist. Han kontrollerar att de inte lämnar spår efter sig. Vita damen spanar åt alla håll men håller sig i närheten. De svänger av från stigen och går ner mot vattnet. Vita damen stoppar dem och sällskapet stannar. Rikard spanar även han ut över vattnet och pekar mot en svag rökpelare som skymtar på andra sidan. Vita damen tar fart och snabbt har hon försvunnit mot rökpelaren. Efter en liten stund är hon tillbaka och nu är hon ivrig. Rikard förstår att de måste ta sig över sjön, men hur?            

Vita damen visar vägen, kap 4

Nu har Albert och barnen kommit så långt bort från slottet att de kan börja prata med varandra. Lillprinsen sitter nära Magda som lägger sin sjal omkring honom och Rikard berättar sakta för Albert hur de tog sig ur slottet. Albert tror inte på Rikard när han berättar om vita damen. Men alla barnen lovar att det är sant. Plötsligt börjar Magda och lillprinsen att fnittra, vita damen sitter nu nära Albert. Barnen pekar på vita damen och Albert blir så rädd att han håller på att ramla överbord. Snabbt flyttar sig vita damen till Rikards sida och Rikard skrattar för fullt. Albert stirrar och stirrar, barnen tror nästan att hans ögon kommer att trilla ut. Men efter en stund lugnar sig Albert och han förstår nu att barnen har talat sanning när de berättade vem som hjälp dem. Rikard presenterar vita damen för Albert och hon ställer sig upp i ekan och niger djupt för Albert. Albert tar sin slitna keps i handen och böjer sitt huvud vördnadsfullt för henne. Nu är stämningen glad och lättad i ekan som fortfarande glider längre och längre bort från slottet. Albert och Rikard pratar om hur långt måste de egentligen följa ån, de vill att lillprinsen ska föras i säkerhet men de har aldrig själva följt ån så här långt. Vita damen svävar en bit framför dem och efter en liten stund vinkar hon åt dem att styra in mot land. Nu känner även Albert att han kan lita på vita damen och tillsammans med Rikard styr han ekan mot land. Rikard hoppar i vattnet och drar ekan in mot land. Albert hoppar också i och tillsammans drar de ekan upp på land. Albert lyfter ur Magda och lillprinsen. Rikard börjar gömma ekan under stora kvistar med löv och Albert hittar en stadig rot som han kan binda fast ekan vid. Nu när alla är på land igen så tar vita damen täten. Albert går sist. Lillprinsen börjar bli trött så han får rida på Alberts rygg.  Vita damen spanar och spejar. Ibland är hon långt före den lilla skaran och ibland kommer hon nära för att visa dem till någon annan stig. Plötsligt stannar vita damen så tvärt att Rikard går nästan rakt igenom henne. Alla lyssnar och drar sig längre in bland buskarna. De hör ljudet av hästhovar närma sig. Barnen blir rädda och kryper så långt in i buskarna de bara kan. Albert lägger sig ner i en grop och rullar in under rötterna från ett träd som hänger ner över gropen. Barnen blundar och håller andan.

Vita damen visar vägen, kap 3

Vita damen svävar framför barnen som följer en stig ner till ån som rinner en bit bort från slottet. När de närmar sig strandkanten stoppar vita damen barnen. Hon fortsätter själv en bit framåt, stannar och tittar sig omkring. Vita damen vinkar till sig barnen och visar dem på en eka som ligger gömd vid stranden. Plötsligt försvinner vita damen och barnen hör hur det prasslar i löven en bit bort. Rikard tar snabbt Magda och lillprinsen i händerna och gömmer sig bakom en buske. De ser vita damen en bit bort men hon rör sig inte. Hon följer någon som rör sig närmare och närmare barnens gömställe. Rikard ser plötsligt ett bekant ansikte, Albert, slottets vaktmästare kommer smygande mot dem. Albert har inte sett barnen än och han verkar koncentrerad. Han söker med blicken längs strandkanten och Rikard förstår att han letar efter ekan. Vita damen dyker nu upp bakom Albert och hon tittar på Rikard. Rikard reser sig sakta upp från busken och viskar lågt Alberts namn. Albert tvärstannar och blir lika vit i ansiktet som vita damen. Men när han ser att det är Rikard så blir hans leende stort och igenkännande. Barnen går sakta fram mot Albert och han tar dem i sin stora famn. Ingen säger något för alla förstår att de måste vara tysta. Vita damen står bakom Albert och hon ler också stort. Rikard vet att hon inte kommer att visa sig för Albert än på ett tag. Lillprinsen får en extra kram av Albert och nu smyger alla ner till den gömda ekan. Albert lyfter i Magda som tar emot lillprinsen. Sakta, sakta skjuter Albert och Rikard ut ekan från stranden. Vattnet är grunt, det är nästan så att ekan tar i botten fast de har skjutit ut den en bit från stranden. Men de måste hålla sig nära strandkanten ett tag till så att de inte blir upptäckta. De är fortfarande så nära slottet att de kan höra larm och rop. Albert och Rikard drar ekan längre och längre bort. Efter en stund tecknar Albert åt Rikard att även han ska kliva ombord och efter ytterligare en stund så kliver också Albert in i ekan. Rikard och Albert tar årorna och skjuter ekan lite längre ut i ån. Tysta glider de fram.

Vita damen visar vägen, kapitel 2

Barnen håller varandra hårt i händerna, tunneln är mörk och fuktig, det luktar blöt jord. Vita damen svävar framför dem och barnen känner att hon är deras vän. Ingen av barnen känner sig rädd utan tillsammans går de framåt. Efter en stund så stannar vita damen. Barnen stannar också och Rikard går fram till vita damen. Hon pekar på en trädörr men samtidigt visar hon med fingret att Rikard måste vara tyst. Rikard går tillbaka till Magda och lillprinsen, han säger åt dem att stå stilla och vara tysta, han ska försöka få bort trädörren för att kunna se vad som är på andra sidan. När han kommer tillbaka till trädörren är vita damen borta. Rikard känner med händerna runt omkring trädörren och han hittar ett jack som passar hans fingrar. Sakta försöker Rikard trycka på dörren men den rubbas inte, då försöker han att dra dörren mot sig. Sakta, sakta rör sig dörren, den knirrar och knarrar och Rikard är rädd att dörren låter för mycket. Rikard ser inte vita damen någonstans så han fortsätter sakta att dra dörren mot sig. Nu börjar det lossna jord som ramlar ner från dörren. Rikard känner även löv och pinnar mot sina händer. Springan blir större och större, Rikard kikar ut och han ser att det är buskar framför dörren. I ljuset från springan kan han vinka åt Magda och lillprinsen att komma. Rikard förstår att det är lite otäckt för dem att stå i mörkret och vänta. Rikard lyfter försiktigt bort buskarna och då ser han vita damen. Hon ser ut som om hon spanar efter någonting. Barnen smyger sig ur tunneln och de hjälps åt att stänga dörren. De sätter tillbaka buskarna. Nu tittar vita damen på barnen och hon vinkar åt dem att komma. Sakta smyger sig barnen bakom vita damen. För henne är det inga problem att glida fram ljudlöst men barnen måste se efter var de sätter sina fötter. Kvistar och grenar kan knäckas under deras fötter och skapa ljud. Ljud som kanske förråder dem.

Vita damen visar vägen, kapitel 1

Rikard och Magda går sakta uppför slottsbacken. Trots att solen skiner och vädret är underbart så känner barnen en oro i luften. Människorna runt omkring dem rör sig nervöst och många skyndar på med sina ärenden. Det ryktas om att det är soldater på väg mot slottet för att avsätta kungen. Men kan det stämma? Rikard och Magdas skyndar på stegen, de är på väg till deras mamma som arbetar i slottets kök. Vakterna känner barnen och de har inga problem att gå in på slottsgården. Ibland kommer även lillprinsen till köket och då leker barnen tillsammans. Rikard är 9 år och Magda som nyss har fyllt 6 år och lillprinsen som är 5 år tycker det är så roligt när Rikard leker skola med dem. Då får de träna på att skriva bokstäver. Men bäst av allt är det när de kryper upp i något av slottets alla fönster och Rikard läser för dem. Rikard kan också berätta för dem om vita damen som finns på slottet. Rikard har ofta hört berättelsen om vita damen som svävar omkring på slottet som en orolig ande. Barnen har aldrig sett henne men de tycker att det är lite läskigt att höra hur hon kan gå genom de tjocka stenväggarna.

Idag är det en livlig aktivitet inne i köket. Rikard och Magdas mamma har inte tid att stanna och prata med barnen och de går därför vidare. Efter en liten stund träffar de på lillprinsen som står i ett fönster och spanar ur över skogen som breder ut sig på ena sidan om slottet. Plötsligt hör barnen hur varningshornen ljuder. Rikard och Magdas mamma kommer springande och säger åt barnen att springa nedför trappan i östra tornet. Ta lillprinsen med er och spring till skogen för att gömma er, skynda er säger hon och springer tillbaka till köket. Rikard och Magda tar med sig lillprinsen och skyndar sig mot östra tornet. Det är sant, soldaterna kommer. Barnen känner till slottet väl och det går snabbt för dem att komma fram till stentrappan som leder ner mot en öppning till skogen.  Stridshornen ljuder nu högt och gällt över hela slottet. Barnen är rädda och hör hur soldaterna närmar sig. De springer så fort de kan nedför trappen men förstår att soldaterna kommer att försöka ta sig in den vägen också. Precis innan sista avsatsen tvärstannar de och stirrar med skräck på den vita damen som står i trappan. Vita damen står alldeles stilla men plötsligt vinkar hon åt barnen att komma. Tveksamt tittar de på varandra men ljuden från soldater som närmar sig slottet blir högre och högre. Vita damen pekar på en sten vid trappen och syskonen förstår att hon vill att de ska trycka på stenen. Stenen sitter hårt och barnen hjälps åt att trycka på stenen. Med gemensamma krafter så börjar stenen att röra på sig. Stenen glider in i väggen och det blir en springa stor nog för barnen att tränga sig in genom den. Vita damen går före och för henne är det inga problem, hon behöver inte ens gå genom springan, hon går genom väggen hur lätt som helst. På andra sidan är det mörkt men med hjälp av ljuset från trappen ser de att det är en tunnel. Vita damen visar med sin hand att de ska trycka tillbaka stenen. Syskonen hör samtidigt att det ropas i trappen och de förstår att soldaterna har kommit in i slottet. Det tar en stund för barnens ögon att vänja sig vid mörkret.  Men nu är de inte rädda för den vita damen utan följer henne i den mörka tunneln.

Ett hjälpsamt spöke

Snart kommer det en ny saga. Den handlar om ett ett spöke som visar vägen.
Kram Inger