Vita damen visar vägen, kapitel 1

Rikard och Magda går sakta uppför slottsbacken. Trots att solen skiner och vädret är underbart så känner barnen en oro i luften. Människorna runt omkring dem rör sig nervöst och många skyndar på med sina ärenden. Det ryktas om att det är soldater på väg mot slottet för att avsätta kungen. Men kan det stämma? Rikard och Magdas skyndar på stegen, de är på väg till deras mamma som arbetar i slottets kök. Vakterna känner barnen och de har inga problem att gå in på slottsgården. Ibland kommer även lillprinsen till köket och då leker barnen tillsammans. Rikard är 9 år och Magda som nyss har fyllt 6 år och lillprinsen som är 5 år tycker det är så roligt när Rikard leker skola med dem. Då får de träna på att skriva bokstäver. Men bäst av allt är det när de kryper upp i något av slottets alla fönster och Rikard läser för dem. Rikard kan också berätta för dem om vita damen som finns på slottet. Rikard har ofta hört berättelsen om vita damen som svävar omkring på slottet som en orolig ande. Barnen har aldrig sett henne men de tycker att det är lite läskigt att höra hur hon kan gå genom de tjocka stenväggarna.

Idag är det en livlig aktivitet inne i köket. Rikard och Magdas mamma har inte tid att stanna och prata med barnen och de går därför vidare. Efter en liten stund träffar de på lillprinsen som står i ett fönster och spanar ur över skogen som breder ut sig på ena sidan om slottet. Plötsligt hör barnen hur varningshornen ljuder. Rikard och Magdas mamma kommer springande och säger åt barnen att springa nedför trappan i östra tornet. Ta lillprinsen med er och spring till skogen för att gömma er, skynda er säger hon och springer tillbaka till köket. Rikard och Magda tar med sig lillprinsen och skyndar sig mot östra tornet. Det är sant, soldaterna kommer. Barnen känner till slottet väl och det går snabbt för dem att komma fram till stentrappan som leder ner mot en öppning till skogen.  Stridshornen ljuder nu högt och gällt över hela slottet. Barnen är rädda och hör hur soldaterna närmar sig. De springer så fort de kan nedför trappen men förstår att soldaterna kommer att försöka ta sig in den vägen också. Precis innan sista avsatsen tvärstannar de och stirrar med skräck på den vita damen som står i trappan. Vita damen står alldeles stilla men plötsligt vinkar hon åt barnen att komma. Tveksamt tittar de på varandra men ljuden från soldater som närmar sig slottet blir högre och högre. Vita damen pekar på en sten vid trappen och syskonen förstår att hon vill att de ska trycka på stenen. Stenen sitter hårt och barnen hjälps åt att trycka på stenen. Med gemensamma krafter så börjar stenen att röra på sig. Stenen glider in i väggen och det blir en springa stor nog för barnen att tränga sig in genom den. Vita damen går före och för henne är det inga problem, hon behöver inte ens gå genom springan, hon går genom väggen hur lätt som helst. På andra sidan är det mörkt men med hjälp av ljuset från trappen ser de att det är en tunnel. Vita damen visar med sin hand att de ska trycka tillbaka stenen. Syskonen hör samtidigt att det ropas i trappen och de förstår att soldaterna har kommit in i slottet. Det tar en stund för barnens ögon att vänja sig vid mörkret.  Men nu är de inte rädda för den vita damen utan följer henne i den mörka tunneln.