Vita damen visar vägen, kapitel 2

Barnen håller varandra hårt i händerna, tunneln är mörk och fuktig, det luktar blöt jord. Vita damen svävar framför dem och barnen känner att hon är deras vän. Ingen av barnen känner sig rädd utan tillsammans går de framåt. Efter en stund så stannar vita damen. Barnen stannar också och Rikard går fram till vita damen. Hon pekar på en trädörr men samtidigt visar hon med fingret att Rikard måste vara tyst. Rikard går tillbaka till Magda och lillprinsen, han säger åt dem att stå stilla och vara tysta, han ska försöka få bort trädörren för att kunna se vad som är på andra sidan. När han kommer tillbaka till trädörren är vita damen borta. Rikard känner med händerna runt omkring trädörren och han hittar ett jack som passar hans fingrar. Sakta försöker Rikard trycka på dörren men den rubbas inte, då försöker han att dra dörren mot sig. Sakta, sakta rör sig dörren, den knirrar och knarrar och Rikard är rädd att dörren låter för mycket. Rikard ser inte vita damen någonstans så han fortsätter sakta att dra dörren mot sig. Nu börjar det lossna jord som ramlar ner från dörren. Rikard känner även löv och pinnar mot sina händer. Springan blir större och större, Rikard kikar ut och han ser att det är buskar framför dörren. I ljuset från springan kan han vinka åt Magda och lillprinsen att komma. Rikard förstår att det är lite otäckt för dem att stå i mörkret och vänta. Rikard lyfter försiktigt bort buskarna och då ser han vita damen. Hon ser ut som om hon spanar efter någonting. Barnen smyger sig ur tunneln och de hjälps åt att stänga dörren. De sätter tillbaka buskarna. Nu tittar vita damen på barnen och hon vinkar åt dem att komma. Sakta smyger sig barnen bakom vita damen. För henne är det inga problem att glida fram ljudlöst men barnen måste se efter var de sätter sina fötter. Kvistar och grenar kan knäckas under deras fötter och skapa ljud. Ljud som kanske förråder dem.