Vita damen visar vägen, kap 4

Nu har Albert och barnen kommit så långt bort från slottet att de kan börja prata med varandra. Lillprinsen sitter nära Magda som lägger sin sjal omkring honom och Rikard berättar sakta för Albert hur de tog sig ur slottet. Albert tror inte på Rikard när han berättar om vita damen. Men alla barnen lovar att det är sant. Plötsligt börjar Magda och lillprinsen att fnittra, vita damen sitter nu nära Albert. Barnen pekar på vita damen och Albert blir så rädd att han håller på att ramla överbord. Snabbt flyttar sig vita damen till Rikards sida och Rikard skrattar för fullt. Albert stirrar och stirrar, barnen tror nästan att hans ögon kommer att trilla ut. Men efter en stund lugnar sig Albert och han förstår nu att barnen har talat sanning när de berättade vem som hjälp dem. Rikard presenterar vita damen för Albert och hon ställer sig upp i ekan och niger djupt för Albert. Albert tar sin slitna keps i handen och böjer sitt huvud vördnadsfullt för henne. Nu är stämningen glad och lättad i ekan som fortfarande glider längre och längre bort från slottet. Albert och Rikard pratar om hur långt måste de egentligen följa ån, de vill att lillprinsen ska föras i säkerhet men de har aldrig själva följt ån så här långt. Vita damen svävar en bit framför dem och efter en liten stund vinkar hon åt dem att styra in mot land. Nu känner även Albert att han kan lita på vita damen och tillsammans med Rikard styr han ekan mot land. Rikard hoppar i vattnet och drar ekan in mot land. Albert hoppar också i och tillsammans drar de ekan upp på land. Albert lyfter ur Magda och lillprinsen. Rikard börjar gömma ekan under stora kvistar med löv och Albert hittar en stadig rot som han kan binda fast ekan vid. Nu när alla är på land igen så tar vita damen täten. Albert går sist. Lillprinsen börjar bli trött så han får rida på Alberts rygg.  Vita damen spanar och spejar. Ibland är hon långt före den lilla skaran och ibland kommer hon nära för att visa dem till någon annan stig. Plötsligt stannar vita damen så tvärt att Rikard går nästan rakt igenom henne. Alla lyssnar och drar sig längre in bland buskarna. De hör ljudet av hästhovar närma sig. Barnen blir rädda och kryper så långt in i buskarna de bara kan. Albert lägger sig ner i en grop och rullar in under rötterna från ett träd som hänger ner över gropen. Barnen blundar och håller andan.