En ny bekantskap

Milla och Lollo stod vid busshållplatsen. De pratade med varandra om att köpa ridhjälm. Oömma kläder att använda i stallet hade de men båda önskade sig allra mest en egen ridhjälm. Vid samma busshållplats stod en annan flicka. Milla och Lollo kände igen henne från deras skola men hon var några år äldre än dem så de kände inte varandra, de visste att hon hade en egen ponny. När flickan hörde vad de pratade om sade hon ”det är jätteviktigt att ni provar ridhjälmarna ordentligt så att de sitter bra på huvudet, de får inte vara för små då trycker det och gör ont. De får heller inte vara för stora, då kommer skärmen att falla framåt och ni ser ingenting”. Milla och Lollo lyssnade och blev glada för att de fick så bra råd av flickan. Milla frågade lite försiktigt om hon hade sin ponny på stall Sol? Ja, svarade flickan, han heter Truls. Milla och Lollo berättade att de hade börjat rida på ridskolan. Vad roligt sa flickan, jag heter Helen och om ni vill kan ni kan ni komma på söndag till stallet. Vi har klubbtävlingar i dressyr då och ni får gärna heja på mig. Får vi det sade Milla och Lollo i kör. Javisst skrattade Helen och klev på bussen. Milla och Lollo blev så glada och kände sig så speciella för att Helen hade pratat med dem. När deras buss kom var de så ivriga att de knappt kunde sätta sig. Busschauffören fick till slut säga till dem. Äntligen blev det söndag. Milla och Lollo var i stallet redan kl 09. Tävlingarna skulle börja kl 10 så de hade god tid på sig att titta sig omkring. Efter en stund hittade de Helen och Truls. Helen blev glad när hon såg Milla och Lollo. Vad roligt att ni kunde komma sade hon. Det här är Truls. Milla och Lollo tittade beundrande på både Helen och Truls. Helen hade en vit skjorta och vita ridbyxor, svarta blanka ridstövlar och en svart ridjacka. Truls var blank i pälsen och hans man var flätad i flera små flätor. Truls sadel och träns blänkte och Helen berättade att hon alltid var noga med att allt skulle vara rengjort och fint. Nu höll hon på med att borsta av sin ridhjälm och sedan skulle hon leda ut Truls och börja mjuka upp honom, rida fram som Helen sade. Helen berättade att när man tävlade i dressyr så red man efter ett förutbestämt program och det måste varje ryttare kunna utantill. Den som fick högsta poängen vann tävlingen. Milla och Lollo lyssnade och lyssnade. Nu var det dags för Helen och Truls att gå ut till den ridbanan som kallades framridningsbana, där fick de rida till dess att de blev inkallade för att tävla. Ni kan gå till ridbanan och titta, tävlingarna har börjat. Det var några ryttare före Helen men Milla och Lollo började hålla tummarna redan nu för att det skulle gå bra för Helen. Milla och Lollo tittade sig omkring och de tyckte att alla ryttare och ponnysar såg så fina ut. Alla var så duktiga. Men nu var det Helen och Truls tur. Helen såg så säker ut när hon red och Truls lydde henne så bra hela tiden. När de var klara så klappade Milla och Lollo jättemycket i händerna. De gick också för att klappa om Truls, så duktig han var. Helen var också jättenöjd, hon kramade Truls och gav honom morötter. Det var några ekipage (ryttare och ponny) kvar innan resultatet skulle bli klart. Till slut hade alla ridit och nu blev det en spänd väntan. Det var alldeles tyst när domaren ropade upp resultatet etta och segrare….Helen och Truls. Hurra. Helen red stolt in på Truls och alla applåderade. Truls fick en fin blågul rosett och Helen fick en liten medalj. Innan Milla och Lollo gick hem så måste de gå och klappa Kasper och Flickan, oj vad de längtade till nästa ridlektion.